Den där trevliga säljaren, som fick mig att signera kontrakt på något väldigt smidigt, som skulle underlätta min vardag och garantera en smärtfri kommunikation, var tack och lov på plats igår, när jag bestämde mig för att göra ett fysiskt besök i butiken, i stället för att hänga kvar i ett segdraget samtal till kundtjänst och bli vidarekopplad en femte gång.
Nej, jag var inte alls otrevlig i luren, samtalet spelas ju in, och Lina, Sebastian och hon den första, som lyssnade en kvart, för att sedan avslöja, att hon bara sysslar med fakturafrågor, var verkligen trevliga allihopa men kunde tyvärr inte hjälpa mig, och mer än fyrtiofem minuter orkar ingen knappa in siffror och välja alternativ, som alla låter lika fel.
Besöket av uppdaterade och tekniskt bevandrade ungdomar, som skulle koppla in allt det där nya härliga, blev en prövning även det och då talar vi inte om söndagsmiddag i form av tacobuffé, som inte alls passade till vinet jag gillar, utan mer om fokus på router, sim- kort och en routerförstärkare, som inte lyckades få signaler och budskap att nå fram.
Systemfel talades det om och för ett ögonblick trodde jag att det handlade om mig men tröstade mig med att sextio är det nya fyrtio och inte alls som när min pappa nollade för trettio år sedan. Vissa kopplingar blir fel ibland, det är sant, och sökhistoriken på min Ipad kan säkert skrämma bort en del 00- talister, men nu ska vi inte ägna oss åt felsökning och 60-åringar idag HAR bra mycket bättre koll.
Före utflykten till köpcentret bestämde jag mig för att visa lite sårbarhet och samtidigt bejaka boomern i mig. Att slå näven i disken och ösa ur sig en massa negativt är bara pinsamt och tas i bästa fall emot med en axelryckning. I stället öser man beröm över personalen och berättar hur deras mycket pedagogiskt upplagda samtal om nya mobiltelefoner får en att känna så mycket större självförtroende.
Jovisst, det funkade. Utan omtagning. Det var inga problem alls att ångra sig och det viktiga är, att kunden lämnar butiken med 100 % positiva erfarenheter och äran i behåll. Lite förvånad blev jag men även glad att vi förstod varandra så väl, han den unge säljaren och jag, men det är väl sådant de lär sig på säljutbildningar med case att hantera.
Skulle jag vara som tagen ur en av filmerna som visar vilka behov olika typer av kunder har? Nä, det sa de inte, ungdomarna, men kanske något om att vara skrämmande förutsägbar och därför så lätt att ringa in.
Det där måste jag fundera vidare på. Här gör man allt för att hålla sig ajour och så låter det inte bättre. Kan det vara så illa?
